Historien om Prometheus handlar om hur något nytt, något slags övertag kommer att skickas vidare. Prometheus gav människan elden. Frankenstein gav människan kunskapen att skapa liv. Prometheus, som var en titan, var en mäktig individ. Väldigt slug, väldigt intelligent. I Frankenstein ser man även här intelligenta drag, drag som få har bevisat sig ha innan. Både Prometheus och Frankenstein bryter nya banor. Trotsar gudar respektive lagar förmodligen. Båda tar saker som inte tillhör de. Prometheus hade ingen egentlig rätt att trotsa gudarna och ta elden. Liksom Frankenstein hade ingen rätt att skapa ett ohyggligt väsen och sedan bara vände ryggen.
För detta blir bägge bestraffade på sitt sätt. Prometheus blir fjättrad och en örn kommer och hackar ut hans lever var dag, då den växer tillbaka bara för att bli uthackad följande dag. Frankensteins straff blir inte exakt likadant men han plågas enormt och hans liv blir som förverkat.
Detta är för mig ett väldigt bra exempel på att boken är emot upplysningen. Båda Prometheus och Frankenstein färdades utanför ”gränserna”. De gick emot den ”givna ordningen” och för detta bestraffades de. Ett budskap att de som tampas mot den givna ordningen och går i Prometheus fotspår, får förr eller senare sitt straff.
När jag läser Sverker Sörlins essä så tänker jag på avsnitten i boken då Monstret bodde i hyddan. Sverker skriver mycket om natur och framförallt hur konstnären Caspar David Friedrich målar sina verk som alltid innehåller stora inslag av natur. Jag kopplade detta till avsnitten i boken eftersom Mary Shelley väljer att beskriva naturen väldigt mycket i boken. Man inser också hur mycket naturen påverkar en individ när man får följa monstrets sett att lära sig ett helt nytt språk endast genom att iaktta personerna i huset som han bodde vid.
Romantikens idéer skulle jag nog säga finns kvar i dagens samhälle, det handlar trots allt om känslorna som vi människor har inom oss. Samhället ser annorlunda ut men känslorna består. De känslor man fick förr vid dåligt väder gav oftast tråkiga känslor liksom, bra väder fyller en med lyckliga känslor och en iver att komma ut i det vackra vädret. Därför tycker jag att känslorna som påverkar oss så många gånger varje dag har en väldigt essentiell roll i vårt samhälle trots att det är väldigt sällan som man tänker på att man blir påverkad av de små vardagliga känslorna som man blir träffad av.
måndag 12 april 2010
Vad är romantik?
Vad är romantik? När romantik nämns tänker förmodligen de flesta på kärlek mellan två individer. Lite ljus kanske, rosor, choklad, någon dyr middag på en fin fransk restaurang till och med. Det är absolut inte nödvändigt med dessa ovanstående faktorer. Men det är oftast den bild som dyker upp vid ordet romantik. Men i denna bok så kan man se flera olika exempel på olika former av romantik och kärlek. Man ser tydligt det starka bandet som finns mellan Elisabeth och Victor och de känslor de har för varandra. Man ser även den kärlek Frankensteins monster hyser för sina beskyddare som han så länge bevakar och hjälper de med de medel han kan, hugga ved, exempelvis. Han kommer att älska de han under så lång tid bevakar och följer med stort intresse och han börjar känna hopp. Hopp om att stuginvånarna skulle visa medlidande mot honom och kunna förbise hans yttre deformitet. Som han redan har insett. ”Mitt yttre var ohyggligt och min storlek enorm.” s.113 Bakhåll. Han är väl medveten om hans yttre och han har bevittnat konsekvenserna som blev av att bara visa sitt ansikte. Men han hoppas att de ska förbise allt det där. Det är då stuginvånarna är det som räddade honom för tillfället för hat och avsky mot hans skapare och hans olycka.
Detta är dock för mig ingen klart romantisk bok, visserligen hittar man sådana spår lite här och var men det som berörde mig mest var när jag fick höra att denna bok var emot upplysningen och det har skapat ett större intresse att hitta exempel på det än om boken är romantisk eller inte. Med romantiska historier tänker man mer på Romeo och Juliet, Tristan och Isolde etc. I Frankenstein följer vi monstrets svåra och filosofiska väg mot varför han finns.
Detta är dock för mig ingen klart romantisk bok, visserligen hittar man sådana spår lite här och var men det som berörde mig mest var när jag fick höra att denna bok var emot upplysningen och det har skapat ett större intresse att hitta exempel på det än om boken är romantisk eller inte. Med romantiska historier tänker man mer på Romeo och Juliet, Tristan och Isolde etc. I Frankenstein följer vi monstrets svåra och filosofiska väg mot varför han finns.
söndag 21 mars 2010
Qui est Victor Frankenstein?
Frankenstein är ett mycket välkänt namn, många associerar det direkt med ett oerhört stort och groteskt monster, med två bultar på varsin sida om halsen. Det få egentligen vet är att Victor Frankenstein var en människa inte olik oss, han var inte två och en halv meter lång han hade inte larvigt breda axlar, Victor var en man uppväxt i Genève med sin mamma sin pappa, hans kusin och hans två yngre bröder. Han växer upp med litteraur mest influerad av Cornellius Agrippa och blir tidigt intresserad av naturfilosofi. Hans liv skakas om en dag i hans ungdom när hans mamma insjuknar i feber och avlider. Det var som han själv säger det, hans första "riktiga" olycka.
Ett tag senare reser han till Ingolstadt för att studera, han blir en väldigt flitig elev, hans hunger för kunskap tycks aldrig mättas. Hans dröm blir så småningom att skapa liv. Han påbörjar sitt arbete som tar upp det mesta av hans tid och breven han skriver till sin familj blir färre. Veckor blir till månader, månader till år. Sex år senare blir han klar med sin skapelse, men ingenting blir som han har tänkt sig och känner stor ångest.
Som person är han till en början lycklig, älskad, fridsam. Men efter hans period i Ingolstadt ändras det, han blir ångerfull, känner fruktan, skulder sätter sig på hans bröst och blir tyngre och tyngre. Någonting i hans huvud går sönder, hans personlighet ändras drastiskt och han blir en annan person. I jakten på nya ärorika upptäcker förlorar han sina tidigare starka band till sin familj, men viktigast av allt. Han förlorar sig själv.
Ett tag senare reser han till Ingolstadt för att studera, han blir en väldigt flitig elev, hans hunger för kunskap tycks aldrig mättas. Hans dröm blir så småningom att skapa liv. Han påbörjar sitt arbete som tar upp det mesta av hans tid och breven han skriver till sin familj blir färre. Veckor blir till månader, månader till år. Sex år senare blir han klar med sin skapelse, men ingenting blir som han har tänkt sig och känner stor ångest.
Som person är han till en början lycklig, älskad, fridsam. Men efter hans period i Ingolstadt ändras det, han blir ångerfull, känner fruktan, skulder sätter sig på hans bröst och blir tyngre och tyngre. Någonting i hans huvud går sönder, hans personlighet ändras drastiskt och han blir en annan person. I jakten på nya ärorika upptäcker förlorar han sina tidigare starka band till sin familj, men viktigast av allt. Han förlorar sig själv.
måndag 15 mars 2010
Kortskrivning
Låt nr 1
Stämningen på låten är till en början relativt dyster och fortsätter i den dystra takten och melodin låten igenom. Det är inte en glad låt, mycket tack vare instrumenten som spelar, den tonen han sjunger i, det gör ingen munter eller glad. Som jag förstår så är i alla fall ett tema om vad vi har gjort för samhället idag. Han ångrar eller sjunger om någon eller några som har någonting att ångra. Texten må innehålla mycket smärta och ångest men på det sätt som det framförs på så görs det att få blir direkt intresserade. Jag känner direkt smått deprimerad faktiskt,
Låt nr 2
En klassisk låt, som många har hört och den låter visserligen dyster, med de ackord som spelas. Men den har på något sätt en vackrare melodi. En mer lugn melodi som är avslappnande och pulssänkande efter en lång dag. Temat är svårt att definiera. Personligen så är det till en början en sorglig låt som sedan gradvis blir bättre, muntrare. När det sen blir mer muntert så glider det snabbt tillbaka till den dystra melodin som det ursprungligen var. För mig så blir det mer likt som en längre period, ett antal dagar. Det går upp och ner, ibland känner man sig lite dyster, sen blir man munter, sen tillbaka.
Bild nr 1
Bilden visar en mörk miljö, en aning kuslig miljö. Som månen är målad, den tunna ljusa linjen samt den mörka ”bollen” som är synlig på miljön. Det kan tolkas som en solförmörkelse där månen kommer i vägen för solens strålar och den tunna linjen, är i det ögonblick antingen när förmörkelsen är komplett eller när det precis har passerat. De kan prata om det anormala fenomenet som är mycket sällsynt. Månen är mycket mindre och förmörkelsen förekommer endast inom ett begränsat område.
Stämningen på låten är till en början relativt dyster och fortsätter i den dystra takten och melodin låten igenom. Det är inte en glad låt, mycket tack vare instrumenten som spelar, den tonen han sjunger i, det gör ingen munter eller glad. Som jag förstår så är i alla fall ett tema om vad vi har gjort för samhället idag. Han ångrar eller sjunger om någon eller några som har någonting att ångra. Texten må innehålla mycket smärta och ångest men på det sätt som det framförs på så görs det att få blir direkt intresserade. Jag känner direkt smått deprimerad faktiskt,
Låt nr 2
En klassisk låt, som många har hört och den låter visserligen dyster, med de ackord som spelas. Men den har på något sätt en vackrare melodi. En mer lugn melodi som är avslappnande och pulssänkande efter en lång dag. Temat är svårt att definiera. Personligen så är det till en början en sorglig låt som sedan gradvis blir bättre, muntrare. När det sen blir mer muntert så glider det snabbt tillbaka till den dystra melodin som det ursprungligen var. För mig så blir det mer likt som en längre period, ett antal dagar. Det går upp och ner, ibland känner man sig lite dyster, sen blir man munter, sen tillbaka.
Bild nr 1
Bilden visar en mörk miljö, en aning kuslig miljö. Som månen är målad, den tunna ljusa linjen samt den mörka ”bollen” som är synlig på miljön. Det kan tolkas som en solförmörkelse där månen kommer i vägen för solens strålar och den tunna linjen, är i det ögonblick antingen när förmörkelsen är komplett eller när det precis har passerat. De kan prata om det anormala fenomenet som är mycket sällsynt. Månen är mycket mindre och förmörkelsen förekommer endast inom ett begränsat område.
torsdag 21 januari 2010
Helvetet
Vad betyder helvetet för mig?
När jag hör ordet helvetet tänker jag som förmodligen många andra på motsatsen till himlen, paradiset. Helvetet är uppmålat som en plats av ondska. Historian har fått se ett antal olika versioner av helvetet. Antikens version är något mild, så länge den avlidnas kropp förses med ett guldmynt eller två, antingen i munnen eller ovanför ögonlocken, så är det lugnt, tå har man råd att betala färjekarlen som ska föra en på sin sista resa över floden Styx. Den kristna versionen är något mer skrämmande och hemsk, evig lidelse och plågelse för sina synder i all evighet. Lucifer eller satan glider runt och straffar så många han kan. Eld överallt, röd himmel svarta klippor. Men när jag sen kommer förbi dessa bilder så kommer jag fram till att jag inte tror att en så miljö existerar. Det skulle vara skumt med miljontals syndare som plågas om och om igen under ens fötter. Men jag tror att det kan skapas en slags simulering på hur det skulle vara och jag tycker att det redan har hänt. Helvetet är för mig samma sak som total kaos, efter en eller flera katastrofer. I nuläget Haiti, för ett tag sedan Tsunamin i Asien. Helvetet är för mig en tidpunkt då allt hopp är förlorat, tappat eller bara borta. När man inte har den blekaste aning om vad som ska ske härnäst.
Helvetet har en plats i historien och nu i dagens samhälle, för att tro på himlen och paradiset behövs det en motsats som man inte vill komma till, man vill tro på något gott här i världen och inte haka upp sig på det onda. Det finns motsatser till i princip allting, plus och minus, varmt och kallt Hamburg och Bremen. Helvetet tjänar idag som en symbol för ondska och som ett skrämningsmoment för många troende. Himlen mot Helvetet= rätt mot fel. Fast målandet av helvetet för de som inte var kristna från början, t.ex. vikingar, de behövdes övertygas att kristendomen var rätt lag, asatron är fel. Då började man använda sig av propaganda och tog vikingars största hjältar och gudar och konverterade de till den ultimata ondskan på jorden. Djävulen. Idag ser man nästan alltid djävulen som en rödhudad man med horn och något getliknande drag. Kristna missionärer tog den mäktiga Tors getter som drog hans vagn och gjorde an avbild av djävulen. Det finns flera exempel på hur de vände vikingarnas tro emot de. Även Freja, också kallad Vanadis råkade ut för smutskastning, hon var kärlek och fruktbarhetsgudinna. Känt transportmedel för Freja var en vagn som drogs av svarta katter, nuförtiden anses det som stor otur varje gång man ser en svart gata korsa vägen från vänster, allt som hade med vänster att göra var lika lite populärt som skoskav på äldre dar.
Helvetet som en symbol för ondska är direkt inte nödvändigt längre. Historian kan ge oss dussintals, ja, hundratals exempel på ondska, förintelsen, gulag, slaveri, folkmord, etc. Helvetet har spelat en stor roll för skrämmande, men en viktig sak att komma ihåg är att ska inte bara vara rädd för att komma till helvetet och längta till himlen. Det gäller att leva i nuet, och att tänka på tänka vilka konsekvenser ens handlingar påverkar resten av världen och hur världen formas efter ens val.
När jag hör ordet helvetet tänker jag som förmodligen många andra på motsatsen till himlen, paradiset. Helvetet är uppmålat som en plats av ondska. Historian har fått se ett antal olika versioner av helvetet. Antikens version är något mild, så länge den avlidnas kropp förses med ett guldmynt eller två, antingen i munnen eller ovanför ögonlocken, så är det lugnt, tå har man råd att betala färjekarlen som ska föra en på sin sista resa över floden Styx. Den kristna versionen är något mer skrämmande och hemsk, evig lidelse och plågelse för sina synder i all evighet. Lucifer eller satan glider runt och straffar så många han kan. Eld överallt, röd himmel svarta klippor. Men när jag sen kommer förbi dessa bilder så kommer jag fram till att jag inte tror att en så miljö existerar. Det skulle vara skumt med miljontals syndare som plågas om och om igen under ens fötter. Men jag tror att det kan skapas en slags simulering på hur det skulle vara och jag tycker att det redan har hänt. Helvetet är för mig samma sak som total kaos, efter en eller flera katastrofer. I nuläget Haiti, för ett tag sedan Tsunamin i Asien. Helvetet är för mig en tidpunkt då allt hopp är förlorat, tappat eller bara borta. När man inte har den blekaste aning om vad som ska ske härnäst.
Helvetet har en plats i historien och nu i dagens samhälle, för att tro på himlen och paradiset behövs det en motsats som man inte vill komma till, man vill tro på något gott här i världen och inte haka upp sig på det onda. Det finns motsatser till i princip allting, plus och minus, varmt och kallt Hamburg och Bremen. Helvetet tjänar idag som en symbol för ondska och som ett skrämningsmoment för många troende. Himlen mot Helvetet= rätt mot fel. Fast målandet av helvetet för de som inte var kristna från början, t.ex. vikingar, de behövdes övertygas att kristendomen var rätt lag, asatron är fel. Då började man använda sig av propaganda och tog vikingars största hjältar och gudar och konverterade de till den ultimata ondskan på jorden. Djävulen. Idag ser man nästan alltid djävulen som en rödhudad man med horn och något getliknande drag. Kristna missionärer tog den mäktiga Tors getter som drog hans vagn och gjorde an avbild av djävulen. Det finns flera exempel på hur de vände vikingarnas tro emot de. Även Freja, också kallad Vanadis råkade ut för smutskastning, hon var kärlek och fruktbarhetsgudinna. Känt transportmedel för Freja var en vagn som drogs av svarta katter, nuförtiden anses det som stor otur varje gång man ser en svart gata korsa vägen från vänster, allt som hade med vänster att göra var lika lite populärt som skoskav på äldre dar.
Helvetet som en symbol för ondska är direkt inte nödvändigt längre. Historian kan ge oss dussintals, ja, hundratals exempel på ondska, förintelsen, gulag, slaveri, folkmord, etc. Helvetet har spelat en stor roll för skrämmande, men en viktig sak att komma ihåg är att ska inte bara vara rädd för att komma till helvetet och längta till himlen. Det gäller att leva i nuet, och att tänka på tänka vilka konsekvenser ens handlingar påverkar resten av världen och hur världen formas efter ens val.
Dantes dagbok
Kära dagbok
Slutet är nära. Jag kan känna det. Jag fruktar att det inte kommer att bli många fler inlägg i denna dagbok där jag kan återspegla och återuppleva delar av det som är mitt liv. Det som var mitt liv. Nu när jag snart ska gå bakom livet slöja och en ny historia kommer att breda ut sig för mig. Jag finner tröst i att jag känner väldigt liten ångest. Dock så väger mitt hjärta tung av att aldrig igen få skåda på bella firenze. Min grund, min, stad, mitt hem. Mitt liv.
Slutet är nära. Jag kan känna det. Jag fruktar att det inte kommer att bli många fler inlägg i denna dagbok där jag kan återspegla och återuppleva delar av det som är mitt liv. Det som var mitt liv. Nu när jag snart ska gå bakom livet slöja och en ny historia kommer att breda ut sig för mig. Jag finner tröst i att jag känner väldigt liten ångest. Dock så väger mitt hjärta tung av att aldrig igen få skåda på bella firenze. Min grund, min, stad, mitt hem. Mitt liv.
tisdag 12 januari 2010
Inför VT 2010
Angående terminsplaneringen för vårterminen 2010 så anser jag att epokerna, medeltiden, renässansen och upplysningen blir lite för lite tid. Samtidigt som romantiken och gotiken får mer tid än alla fyra epoker som nämns tidigare. För övrigt så verkar den bra och utförbar. Betygskriterierna ser inte så illa ut heller.
Vilken litteratur och vilka epoker lockar dig mest?
Jag tycker att antiken är en intressant period och litteratur från Sofokles och Euridipes likaså. Dock så är minnet om bägge författarna och den epoken för färsk, åtminstone i mitt minne, så det blir kanske inte aktuellt. En annan epok som intresserar mig är Renässans och Klassisism, då kända författare som Shakespeare och Jean Racine.
Vilken pjäs och vilken film skulle du vilja se?
Egentligen så spelar det inte någon större roll vilken film eller pjäs, helst en som inte är alltför känd och en som få eller ingen tidigare har sett.
Några speciella teman du skulle vilja jobba med?
Jag anser mig vara ganska flexibel när det gäller teman, dvs. jag kan arbeta med i princip vilket tema som helst och gör det förmodligen utan att avge några större klagomål.
Enskilt arbete, grupparbete, prov - vad lockar mest?
Samma sak här så är jag flexibel, men föredrar ändå att arbeta själv. Det är oftast lättare på det viset men är inte en stor motståndare mot grupparbeten. Prov är inte helt fel det heller, det har sina fördelar. Personligen så spelar det ingen större roll, så länge det är genomförbart så är jag nöjd.
Slutligen så kommer vi till nyårslöftet, jag brukar inte ge något större löfte om jag inte är i behov av det. Dock kan jag göra ett undantag inför vårterminen och det är att aldrig ge upp matchen förrän klockan slutar att slå.
Vilken litteratur och vilka epoker lockar dig mest?
Jag tycker att antiken är en intressant period och litteratur från Sofokles och Euridipes likaså. Dock så är minnet om bägge författarna och den epoken för färsk, åtminstone i mitt minne, så det blir kanske inte aktuellt. En annan epok som intresserar mig är Renässans och Klassisism, då kända författare som Shakespeare och Jean Racine.
Vilken pjäs och vilken film skulle du vilja se?
Egentligen så spelar det inte någon större roll vilken film eller pjäs, helst en som inte är alltför känd och en som få eller ingen tidigare har sett.
Några speciella teman du skulle vilja jobba med?
Jag anser mig vara ganska flexibel när det gäller teman, dvs. jag kan arbeta med i princip vilket tema som helst och gör det förmodligen utan att avge några större klagomål.
Enskilt arbete, grupparbete, prov - vad lockar mest?
Samma sak här så är jag flexibel, men föredrar ändå att arbeta själv. Det är oftast lättare på det viset men är inte en stor motståndare mot grupparbeten. Prov är inte helt fel det heller, det har sina fördelar. Personligen så spelar det ingen större roll, så länge det är genomförbart så är jag nöjd.
Slutligen så kommer vi till nyårslöftet, jag brukar inte ge något större löfte om jag inte är i behov av det. Dock kan jag göra ett undantag inför vårterminen och det är att aldrig ge upp matchen förrän klockan slutar att slå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
